Landskrona var den tätort som hade störst andel hårdgjord mark.

Lidingö är gratulera eftersom det i tätorten Lidingö fanns det mest grönska år 2010, i alla fall sett till grönytans andel av tätortens landareal. Detta enligt en rapport från Statistiska Centralbyrån, SCB. Cirka 72 procent av marken ingick i någon form av grönstruktur. Sett till grönyta per tätortsinvånare var dock Borlänge den grönaste tätorten med över 500 kvadratmeter grönyta per tätortsinvånare.

SCB har undersökt grönstrukturen i 37 större tätorter i Sverige, vilket innebär samtliga tätorter med minst 30.000 invånare samt Visby tätort för att täcka de största tätorterna i varje län. De allra flesta av dessa större tätorter hade en grönstruktur som totalt sett översteg hälften av landarealen. Endast 5 av 37 tätorter hade en grönstrukturandel som understeg 50 procent av landarealen, samtliga av dessa tätorter ligger i Skåne. Minst andel grönska fanns i Landskrona tätort där endast 43 procent av marken utgjordes av grönyta.

I genomsnitt var omkring en fjärdedel av tätorternas grönyta knuten till privata villaträdgårdar och därför otillgänglig för allmänheten. Luleå, Landskrona och Örebro hade den största andelen allmänt tillgänglig grönyta, över 80 procent. Detta kan jämföras med motsvarande andel i Täby som var 51 procent.

Mest hårdgjord mark i Landskrona

Landskrona var den tätort som hade störst andel hårdgjord mark. Drygt hälften av tätortens landareal utgjordes av byggnader, infrastruktur och annan hårdgjord mark. De fyra tätorter som hade störst andel hårdgjord mark ligger samtliga i Skåne län. Minst hårdgjord mark som andel av landarealen hade Lidingö och Tumba, båda med en andel som understeg 25 procent.

God tillgång till grönområden inom 300 meter från bostaden

Grönområdens avstånd till bostäder, arbetsplatser och skolor med mera påverkar möjligheten att ett område nyttjas regelbundet. Totalt sett var befolkningens tillgång till grönområden inom 300 meter från bostaden för de 37 tätorterna god. För 26 av tätorterna saknade bara 1 procent eller färre grönområden inom 300 meter. I Karlskrona var det 9 procent som saknade grönområden inom 300 meter, vilket var den högsta andelen. Avståndet motsvarar en gångtid på mindre än 5 minuter. Beräkningarna bygger på fågelavståndet utan hänsyn till eventuella fysiska barriärer som infrastruktur eller vatten.

Färre hade tillgång till grönområden inom kortare avstånd

För främst barn och äldre är det avgörande med korta avstånd mellan bostad och grönområden. Barns aktivitetsradie brukar anges till 200 meter från hemmet. När avståndet minskas från 300 till 200 meter är det en betydligt större andel av befolkningen som inte når ett eller flera grönområden. Variationen är dock stor mellan tätorterna och vissa skillnader finns även mellan åldersgrupper inom samma tätort. Karlskrona var den tätort där störst andel av den totala tätortsbefolkningen, 18 procent, saknade grönområden inom 200 meter medan Malmö hade störst andel 0-6-åringar, 15 procent, som saknade tillgång till grönområden inom samma avstånd.

Markanta skillnader i befolkningens avstånd till vatten

Närheten till sjöar, vattendrag och hav är viktiga för det aktiva friluftslivet. Även om vatten inte ingår i grönstrukturen brukar man ibland tala om ”blåområden” för att betona vattnet som komplement till grönområden. Befolkningens tillgången till blåområden inom 300 meter från bostaden varierade kraftigt mellan tätorter. I Lund hade bara 2 procent av befolkningen blåområden inom 300 meter från bostaden medan motsvarande andel i Karlskrona var drygt halva befolkningen. Sett till åldersgrupper i de 37 tätorterna var det vanligare att befolkningen över 65 år har nära till blåområden jämfört med barn i åldrarna 0-6 år.