|
|
|
Mikael Söderlundh och Joakim Arvius.
|
|
De institutionella investerarna går från att vara nettoköpare till nettosäljare på den nordiska fastighetsmarknaden. Det beror bland annat på ökat intresse för internationella fastighetsinvesteringar, större projektportföljer och att fastighetsallokeringen har blivit för hög hos vissa av institutionerna. Det framgår av rapporten Pangea Institutional Outlook från Pangea Property Partners. – Det är ett tydligt trendbrott som vi ser just nu. Nordiska institutioner har varit stora nettoköpare på den nordiska fastighetsmarknaden under hela 2000-talet och drivit priserna, men under 2017 och 2018 var de var nettosäljare i både Sverige och Norden, säger Mikael Söderlundh, analyschef och partner på Pangea Property Partners. Sammanlagt äger de nordiska institutionerna fastigheter för 116 miljarder euro, vilket motsvarar 9,2 procent av deras totala tillgångar. I Sverige ligger den genomsnittliga fastighetsallokeringen på 11,3 procent, vilket är högst i Norden, och andelen har ökat från 6,9 procent i slutet av 2010. De nordiska institutionerna rankar fortfarande fastigheter som ett av de mest attraktiva tillgångsslagen, men konkurrensen från exempelvis statsobligationer har ökat. Även alternativa investeringar som hedgefonder och infrastruktur rankas högt, enligt rapporten. Inom fastigheter bedöms samhällsfastigheter vara det mest attraktiva segmentet för närvarande, följt av kontor, bostäder och logistik. Allt fler institutioner är också intresserade av att köpa fastigheter utomlands. – Många tycker att den svenska fastighetsmarknaden börjar kännas dyr och söker därför investeringar på billigare marknader. Parallellt med att bygga upp en bredare geografisk exponering väljer många institutioner att också satsa på sin projektverksamhet i Sverige, säger Joakim Arvius, projektledare och partner på Pangea Property Partners. Det är framförallt de största institutionerna som sneglar internationellt och allra högst upp på listan står investeringar i Asien och USA. |
