Nyss fick jag fick en rapport från värdarna för utställning ”Vår jord och vår längtan” i AMF Fastigheters Gallerian på Hamngatan i Stockholm city. Under fyra utställningsdagar såg drygt 18 000 besökare 31 fotografier av Cato Lein, 11 digitala bilder av Ann Frössén och 5 teckningar av Eva Ede. Besökarantalet steg betydligt efter Lars Epsteins berömmande ord om utställning i DN i fredags. Flera besökare menade att det var lite oväntat att se en stor och annorlunda fotoutställning i Gallerian. I en kommentar kan sägas att stundtals känns våra köpcentrum tråkiga. Det saknas upplevelser, men nu fick en del besökare i gallerian tydligen en sådan.

Varje verk har en historia. Intressant är bilden på Maria Bonnevie. Sällan har något som spelats på Dramaten som erbjudit så mycket dramatik som uppsättningen av Fröken Julie 2005/2006. Regissören, Thommy Berggren, anade nog redan i förväg att det skulle slå gnistor om huvudrollsinnehavarna, Mikael Persbrandt och Maria Bonnevie, eftersom de var ett par privat. Men det drama som följde kunde ingen regissör i världen ha fantiserat om.

Persbrandt och Bonnevie hade varit ett par sedan år 1998. Enligt skvallerpressen var relationen stormig. År 2005 blåste det hela upp till storm. Precis efter premiären i början av oktober blev det känt att paret inte längre var ett par. Därför blev föreställningen utsåld gång på gång. Publiken ville se hur paret hanterade skilsmässan på scenen. Bilden ovan på Marie Bonnevie tog Cato i Vitabergsparken vid tidpunkten för all dramatik då Fröken Julie spelades på Dramaten, något som vi kanske kan ana när vi ser på fotografiet.